Olof Broström

Olof Broström

Void Holder består av sugrör som har länkats samman till en helhet som, tycks det, skulle kunna ha fortsatt att växa hur länge som helst. Om inte taket varit i vägen. Förutom sugrören så består skulpturen endast av små sammanfogande länkar utskrivna med 3d-skrivare. Void Holder präglas av en slags transparens – den tydliga idé som ligger bakom verkets konstruktion syns i slutresultatet – och kan därför placeras i en konceptkonsttradition. Konceptkonsten som konstriktning utvecklades under 1960- och 1970-talet på olika håll i världen. Många av dess utövare menade att verkets idé antingen var viktigare än själva verkets utförande, eller till och med var dito. Void Holder för tankarna till en av konceptkonstens pionjärverk: Sol LeWitts Variations of Incomplete Open Cubes från 1974. En samling om 122 kuber (eller snarare konturer av kuber) gjorda i målade bjälkar. LeWitts kuber saknade alla beståndsdelar, och verket åtföljdes av ett slags schema för vilka kubvariationer som matematiskt sätt var möjliga.

Men Broströms skulptur skiljer sig också på många punkter från LeWits kanoniserade kubsamling. Exempelvis på grund av materialvalet: sugrören och detaljerna utskrivna med 3D-skrivare för tankarna till en DIY-kultur som blir alltmer utbredd, där vardagliga objekt kan manipuleras och transformeras av om inte gemene man så i varje fall av ständigt fler och fler människor. För många i kretsen kring LeWitt var den konceptuella metoden ett försöka att demokratisera konstuttrycket, och frikoppla det från idén om konstnärlig genialitet. Broström kan sägas ta denna tanke ett steg längre, och sätta den i relation till vår samtid där steget mellan idé och handling, tack vare teknisk utveckling, på ett sätt är kortare än någonsin.

Dialektiken mellan mänskligt utförande och tekniska förutsättningar finns i flera av Broströms verk. Bland annat i en svit teckningar, Wind Drawings, som vid en första anblick liknar ett slags oförutsägbara moln, eller vilda stackar av helt slumpmässigt dragna linjer. Men här finns ändå en viss ordning. Vissa delar av arken är mer täckta av bläck än andra och det är tydligt att pennan rört sig med en viss förutsägbarhet över pappret. Att det är så beror på att det är en maskin som ritat teckningen. En snillrik konstruktion med fläktar, och en liten elmotor som blåst pennan runt på pappret.

I andra fall är det inte tekniken som sätter gränserna och samtidigt skapar förutsättningarna för Broströms bilder utan de restprodukter, det ”skräp”, som det industriella samhället lämnar efter sig. Målningarna Night Scene och Drip Mix är exempel på detta. Den förra liknar sin titel. Det skulle kunna vara så att den föreställde en dramatisk himmel vid ett hav. Ett Strindbergskt försök att jämka intryck mot naturalistisk återgivning. Målningen är en slags ”drop painting”, alltså en yta som, liggandes ner, bemålats med färg. Färgen som använts kommer från överblivna väggfärgsburkar från Lunds konsthall (där Broström arbetar som tekniker). Så är också fallet med Drip Mix, målad på ett grönt tyg som även det är överblivet byggmaterial från granninstitutionen.

Broströms intresse för den automatiserade teckningen eller målningen, vars uttryck kan sägas bero mer på omgivande faktorer än konstnärens förmågor, kan jämföras med surrealisternas användning av fotografiet under tidigt 1900-tal. Den fotografiska tekniken användes – av tillexempel Dora Maar och Man Ray ­– för att göra det möjligt att se något som det mänskliga ögat inte klarade av att urskilja. Ett slags undermedvetet skulle alltså paradoxalt nog framstå i full dager just genom människans interaktion med ny teknologi.

Men den lekfulla användning av tekniska lösningar och konstvärldens restprodukter är hos Broström inte resultatet av ett sökande efter något mer mänskligt eller undermedvetet. Trots det säger många av hans verk något om att det inte är människan allena som skapar de estetiska uttryck hon omger sig med. Hon är uppenbarligen inte herre i sitt eget hus. Eller som den mexikanska poeten och diplomaten Octavio Paz har uttryckt saken: ”Det så kallade mänskliga tillståndet uppstår när det konfronteras med andra krafter. Kanske är vårt tillstånd inte enbart mänskligt.”

Text: Hans Carlsson